Skrivtips

Här hittar du språk- och skrivtips som jag själv har stött på och funnit användbara som språklärare och översättare. Funderar du på varför man säger på ett visst sätt, var ett ord kommer ifrån eller på någon underlig grammatisk regel? Kontakta mig gärna om du vill att jag ska djupdyka i något särskilt ämne!

Mejl: lotta.sirc@versalis.se

Skrivtips - Versalis
Mina källor i språkfrågor

Vad skulle jag göra utan alla mina källor i språkfrågor? Förutom att jobbet skulle ta mycket längre tid skulle jag förmodligen bli ganska fattig. Som undertextare och översättare på TV skulle jag inte klara mig utan min “BTI-bibel” med regler för hur man ska handskas med översättningar, skrivtecken, anglifieringar, versaler, slang och liknande just i tv-rutan. Men det finns flera källor jag vårdar ömt.

Förutom husgudarna på bilden nedan (vilken skribent klarar sig utan Skiljeteckensboken?) är nätet så klart oumbärligt. Några bra sidor att ha koll på är Språket i P1, Språkrådets Frågelåda, Svenska Akademins ordböcker, Skrivregler, NE:s ordböcker, Synonymer, TT-språket, Myndigheternas skrivregler, Regeringkansliets Svarta lista.

När jag översätter till engelska använder jag dagligen appen WordFinder med 300+ lexikon på 26 språk nischat för översättare. Man kan jobba online eller offline och som nån sa är det “som ett Spotify för lexikon”. Man kan också lägga upp interna ordlistor vilket är bra för mig eftersom en del översättningar helt enkelt inte vill “fastna” i mitt huvud trots att de dyker upp hela tiden. Hittar jag inte det engelska ordet på Wordfinder finns det oftast på Bab.la eller Tyda. För slang är Urbandictionary super. Där kan man söka på hela fraser och uttrycken förklaras med exempelmeningar.

Några realiakällor som är kanon är Divaportal och Nationalencyklopedin I Divaportal fanns t.ex. Lenströms översättning från 1839 av Christopher Marlowes Doctor Faustus. Inte den lättaste att hitta men kom väl till användning i ett TV-program jag översatte. Sen finns det flera tusen andra fantastiska terminologisidor som man kan tacka sin lyckliga stjärna för. Oftast är det bara att googla sig fram till dem men här är några exempel: Juridisk ordlista, Köttdetaljer och grillat, Marint lexikon, Svensk-engelsk jaktordlsta och många fler. En liten översikt över skillnader mellan amerikansk och brittisk stavning finns på Spellzone. Annars är det perfekt att ringa upp experter när nätet går bet. De flesta är mycket trevliga och hjälpsamma, och kanske har du flera experter i närheten utan att du tänker på det? 

Under mitt inträdesprov till BTI fick jag i uppgift att översätta ett avsnitt av Engelska Antikrundan. En besökare visade upp en liten ring som inte såg mycket ut för världen. Det visade sig att ringen var en riktig klenod, en “vervel” från 1600-talet som användes till falkjakt för att fästa falkens ben vid kopplet. Vad denna vervel hette på svenska hade jag ingen aning om och till och med mina handledare gick bet på det. Det var ett mycket svårt ord att hitta. I all min nybörjariver kom jag att tänka på den underbara romanen H som i Hök av Helen Macdonald som genomsyras av härligt nördig falkenerarterminologi. Jag ögnade igenom boken och mycket riktigt, ordet fanns med där. För er som också legat sömnlösa över ordet “vervel” kan jag nu meddela att det heter “svivel” på svenska. Och källan fanns där hemma i min egen bokhylla. 

Gestaltning

Kommer du ihåg John Keating, Litteraturläraren i Döda poeters sällskap?

På ett ställe i filmen river Keating ut en sida ur en bok med poesi och skriker: “Avföring! Vi lägger inte ut rör här, vi talar om poesi.”Och så säger han: “Vi läser inte lyrik för att det är så fint. Vi gör det för att vi tillhör människosläktet, och människosläktet är fyllt av passion. Medicin, juridik och ekonomi är ädla och nödvändiga sysslor. Men lyrik och skönhet, romantik och kärlek – detta är vad som håller oss vid liv.” Håller du med?

Men litteratur handlar inte bara om starka känslor. Det handlar om skrivteknik också, precis som allt hantverk egentligen. Och hantverk kan man ju lära sig.

Ett av de vanligaste områden vi lektörer kommenterar är gestaltningen. Egentligen är det inte så konstigt eftersom gestaltning inte är det lättaste. Det kan göras på många olika sätt och det handlar en hel del om just, skrivteknik.

Vad är gestaltning då?

“Show don’t tellhar väl alla hört talas om. Att inte berätta hur någon känner sig utan att visa det genom att beskriva vad människor säger och gör. Hur ser t.ex. ansiktet och kroppsspråket ut på en person som är glad, arg, ledsen, överlägsen, besviken eller förälskad? Någon har tipsat om att man ska bry sig mindre om HUR man ser ut när man kommer in i ett rum. Man ska bry sig om VAD man ser. Bra, eller hur? Och jag tycker inte alls det är fult att tjuvlyssna på andra. Det är snarare nödvändigt för en författare!

Här kommer några exempel på utmärkt gestaltning:

I novellen Pälsen av Hjalmar Söderberg får man veta att häradshövding Richardt “låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr” medan doktor Henrik “satt hopsjunken i ett soffhörn”. Hur personerna känner sig beskriver inte Söderberg rakt ut men vi förstår det ändå genom deras kroppsspråk.

I Carina Rydbergs Den högsta kasten hånar klasskompisarna jaget för att hon inte kan dansa. Någon annan kanske hade skrivit: “Jag blev oerhört ledsen, kände mig djupt kränkt och mobbad”, men Rydberg skriver “Jag ser mina klasskamraters blickar, deras leenden, och trots att musiken är högt uppskruvad, tycker jag mig även höra vad de säger till varandra.” Vilket exempel tycker du blir mest effektivt?

En författare som var en mästare på det här var Hemingway med sin berömda isbergsteknik. Allt som finns under vattenytan, alltså undertexten, lämnades till läsarens fantasi och inlevelseförmåga. Och visst det är inte ovanligt att människor säger en sak men menar en annan? “Vilken snygg skjorta du har” kan ha en riktigt ironisk undertext. I Hemingways novell Berg som Vita elefanter diskuterar en man och en flicka en olaglig abort. Aborten nämns aldrig rakt ut och i slutet när flickan säger att “hon har det bra och att inget fattas henne” förstår man – just av det som står mellan raderna – att hennes situation inte alls är så bra, utan tvärt om.

Det är genom gestaltning du hjälper läsaren att skapa bilder inuti sitt huvud. En bra gestaltning ger texten närvaro och märker du som läsare att du drömmer du dig bort mellan raderna är författaren förmodligen bra på att gestalta. När jag var en av de lektörer som fick det roliga uppdraget att välja ut noveller i tidningen Skrivas novelltävling 2019 stod de texter med bra gestaltning verkligen ut, så att öva på det ger verkligen resultat. Ytterligare sätt att arbeta med gestaltning är via miljöbeskrivningar och dialog. Låt till exempel miljön spegla karaktärens humör eller varför inte ett helt klassamhälle? Här kommer ett strålande exempel från Graham Swifts underbara Mödrarnas söndag om en flicka från enkel börd som träffar en man från en högre samhällsklass,

”Men nu såg hon honom röra sig, naken sånär som på en signetring av silver, genom det soldränkta rummet. Hon skulle senare i livet inte med någon lätthet, om ens alls, använda ordet »hingst« om en man. Men han var en. Han var tjugotre och hon var tjugotvå. Och han var till och med vad man skulle kunna kalla ett fullblod, fast det var ett ord som inte var hennes ännu, lika lite som ordet hingst. Det fanns en miljon ord som inte var hennes ännu. Fullblod – eftersom det var »avel« och »stamtavlor« som räknades hos hans sort. Oavsett för vilket syfte.

Det var i mars 1924. Det var inte i juni, men det var som en dag i juni. Och det måste ha varit strax efter klockan tolv. Ett fönster stod uppställt och han gick, oklädd, genom det soldränkta rummet lika ledigt och naturligt som ett oklätt djur. Det var ju hans rum, eller hur? Han kunde göra vad han ville i det. Självklart kunde han det. Och hon hade aldrig varit i det förut, och skulle aldrig vara i det igen. Och hon var också naken.”

Via dialog kan författaren gestalta karaktärer via ordval, tonfall, pauser, stil, jargong och dialekter. I exemplet nedan från Ernest Hemingways Och solen har sin gång är det inte särskilt svårt att förstå att bokens teman är rotlöshet och meningslöshet.

Brett såg på mig. ”Jag var dum som åkte” sa hon. ”Man är en idiot om man åker ifrån Paris.”
”Har du haft det bra?”
”För all del. Det har varit intressant. Inte så förfärligt roligt.”
”Träffade du några?”
”Nej, knappt en enda. Jag gick aldrig ut.”
”Har du inte simmat?”
”Nej, jag gjorde ingenting.”
”Det låter som Wien”, sa Bill.
Brett kisade mot honom.
”Jaså, det var så det var i Wien?”
”I Wien gick det till hur som helst.”

Dialoger kan för övrigt få ett helt eget inlägg framöver men tills dess tycker jag att Albert Bonniers förläggare Helena Ljungströms ord om gestaltning till tidningen Skriva kan få avsluta för idag: “Gestaltning är att att med hjälp av språket iscensätta en berättelse så att det levandegörs för läsaren. Gestaltningen har som syfte att engagera och suggerera.” Kanske John Keating inte var så fel ute ändå?

När ska man använda komma?

Att sätta punkt kan vara svårt men att sätta komma är nog ännu svårare. Kanske var det därför en av de vanligaste frågorna jag fick av mina gymnasieelever på svensklektionerna. När sätter man komma? Mitt svar brukade vara att det tar en hel lektion att förklara, men egentligen är inte reglerna så svåra. Det är bara det att de inte är så hemskt tydliga. 

Kommateringsreglerna i Sverige har gått från att tidigare markera satser och grammatiska strukturer till det som brukar kallas läsbarhets- eller tydlighetskommatering. I Danmark används fortfarande satskommatering och även i Finland och i England skiljer sig kommateringsreglerna åt mot i Sverige. Knivigt värre alltså när man ska översätta. Det viktigaste här i Sverige är alltså att läsaren ska förstå texten. Jag brukar förklara det med att man kan se på skiljetecken som trafikskyltar vilka leder läsaren igen om texten och visar hur texten bör läsas. För många komman gör att texten hackas upp och för få gör att det blir svårt att förstå vad som ska hänga ihop. Det blir så att säga svårt att “köra”. Ofta är det upp till skribenten att avgöra när kommat behövs men det finns några regler man ändå bör hålla sig till. Betyder det då att man kan göra lite som man vill? Nja, det beror naturligtvis på kontext, genre och dina förkunskaper.

En myndighetstext utan kommatering skulle nog inte tas på allvar medan man kan ha mer konstnärlig frihet i en skönlitterär text. Korta meningar utan komma kan t.ex. öka tempot i texten. Du kan tänka att så länge meningen inte får en annan betydelse utan komma fungerar det oftast. Ett annat tips är att så länge det finns ett syfte och en medvetenhet bakom ditt val är chansen större att det fungerar. Det är därför är det bra att kunna reglerna för att kunna bryta dem. Men som alltid är det vi språkbrukare som styr hur språket kommer utvecklas och just nu ser det ut som om kommatering används mindre och mindre. Du kan läsa mer om kommateringsregler i Skiljeteckensboken men här kommer min snabbguide.

Finns det några fall när kommat är obligatoriskt? Ja, om du ska följa språkreglerna.

  • Vid uppräkning och mellan adjektiv. Exempel: “Han åt förrätt, varmrätt, efterrätt och en bit ost.”
  • Före konjunktioner som “och, eller, men, utan” såvida de samordnar huvudsatser. Exempel: “Hon ville bada hela eftermiddagen, men han ville bara sova.”
  • Vid parentetiska inskott. Exempel: “Flickan därborta, hon som sjunger så vackert, heter Iris.”
  • I uttrycket dels … dels. Exempel: “Jag jobbade dels med boken, dels med artikeln.”
  • Före anföringar. Exempel: – Åk till Malmö ni direkt, sa Olle. 
  • Vid hälsningar. Exempel: Hej, hur går det?
  • Efter känsloord. Exempel: Usch, vilken stank!

När ska man inte ha komma?

  • Inte före nödvändiga bisatser. Exempel: “De besökte den herrgård som författaren hade skrivit om” (nödvändig som-sats).
  • Om två huvudsatser med en gemensam satsdel samordnas. Exempel: “Peter anlände tidigt på morgonen och Johanna sent på kvällen.” Här är det predikatet anlände som är gemensamt för bägge satserna.

Här är ett inlägg från SvD:s språkspalt. Del 1 av 6 delar om kommatering. 

ÖVNING: Sätt ut kommatecken i stycket här nedan. 

Inte visste jag var jag skulle leta. Hon den nya tjejen alltså kunde vara var som helst vid cykelstället bakom planket på altanen eller busshållplatsen. Hur kunde hon bara springa ut från festen i regnet? Hon var ny i klassen och det ar dumt att alla särskilt killarna hade retat henne men ändå. Nu var det jag som fick ge mig ut för att leta och mina egna skor hade jag inte hittat trots att jag letat igenom den mörka hallen i fem minuter.   

Inspirationsmejl

Vill du följa mitt arbete som som lektör och översättare? Här får du tips och inspiration om allt som har med text, språk och skrivande att göra.